Tamiller VAF
5: MEDICINSKA PROBLEM
11. *** Vanliga hälsoproblem ***
(11.1) Vanliga sjukdomar hos illrar
(11.2) Översikt över vanliga problem med hälsan
(11.2.1) Icke-infektioner
(11.2.2) Parasiter
(11.2.3) Infektioner
(11.2.4) Neoplasia (Cancer)
12. *** Generell medicinsk information ***
(12.1) Behöver jag oroa mig för toxoplasmosis?
(12.2) Hur förmår jag min iller att ta sin medicin?
(12.3) Var får jag medicin billigt?
(12.4) Kan illrar få transfusioner?
(12.5) Vilket sövningsmedel bör min veterinär använda?
(12.6) Hur sköter jag min sjuka eller konvalescent iller?
(12.7) Min iller vill inte äta. Vad ska jag göra?
(12.8) Vad är "Duck Soup"? Var finns receptet?
(12.9) Vad är normal kroppstemperatur, blodvärden och så vidare?
(12.10) Vilka tester kan min veterinär anse behövas och varför?
13. *** Medicinskt referensmaterial ***
(13.1) Vilka gör denna produkt eller medicin?
(13.2) Vilka böcker är lämpliga för mig eller min veterinär?
(13.3) Andra bra referenser?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - -
11. *** Vanliga hälsoproblem ***
------------------------------
(11.1) Vanliga sjukdomar hos illrar
Jag vill än en gång påpeka att jag inte är en veterinär eller en
illerexpert, men här är en sammanställning över flera av de vanligaste
medicinska problem illrar kan ha.
Blockeringar
Orsakas av att illern äter något den inte kan smälta och därför fastnar i
tarmarna. Det kan vara suddgummi, gummiband, vissa tyger eller en rejäl
hårboll (kommer sig av att illern tvättar sig). Symptomen kan inkludera
avsaknad av avföring, förstoppning, svullnad, kräkning eller hulkande,
dreglande och dylikt. Blockeringar kan uppkomma var som helst i
matsmältningssystemet, från halsen ända till den lägre tarmen, även i magen
där föremålet kan röra på sig och enbart åstadkomma periodiska symptom.
Blockeringar är allvarliga och kan bli livshotande; det viktigaste är att se
till att illern inte blir uttorkad. Detta kan du uppnå genom att ge honom 5
cc vatten var fjärde timme från en spruta som man matar barn med. Du kan
också prova ge din iller stora doser hårbollsmedel var 30:e minut under en
timme eller två för att se om blockeringen passerar, men om så inte sker ta
honom till en veterinär omedelbart för röntgen, barium prov, och/eller
operation för att få bort den. Laxatone eller något annat hårbollsmedel
eller laxativ kan förhindra detta [6.2].
Tumörer eller sjuklig förändring/skada på binjuren
Symptomen varierar, det kan vara håravfall som sprider sig från basen på
svansen och framåt [10.6], letargi, förlust av aptit, koordinationsproblem
med bakbenen. Hos honor är oftast det tydligaste tecknet att hon får en
svullen vulva som om hon löpte. Ofta kan dock en tumör finnas utan att några
tecken syns, så om din iller behöver opereras av någon anledning bör
veterinären även titta på binjurarna (om det finns tid för det - illrar
förlorar kroppsvärme fort när de opereras). Den vänstra körteln verkar bli
påverkad oftare än den högra. Mer information finns att få från Illerns
Medicinska VAF på Binjuresjukdom [1.1].
Tumör på de langerhansska cellöarna (insulinoma)
Detta är tumörer på de celler som producerar insulin i mjälten. Den främsta
effekten är att blodsockret sjunker och det är ganska vanligt hos äldre
illrar, även utan symptom, så om din iller ska opereras för någonting annat
kan det vara bra att kontrollera dessa. Symptom inkluderar letargi
(trötthet), aptitförlust, vacklande gång, och krafsande på munnen; i mer
allvarliga fall kan man se uppmärksamhet som försvinner (stirrande rakt
fram) eller kramper. Om du är mer än några minuters färd från din veterinär
och din iller har så lågt blodsocker att den får kramper, ring veterinären
och fråga om du ska gnugga något sött, t.ex. sirap eller honung på illerns
tandkött för att få upp blodsockret så att kramperna slutar. Mer information
finns tillgänglig på Illerns Medicinska VAF på Insulinoma [1.1].
Lymfoma eller lymfosarcoma
Detta är en svulst på lymfkörtlarna. Det finns två varianter, "klassisk" och
ungdomlig. Klassisk lymfoma förekommer hos äldre illrar och orsakar
förstorade lymfkörtlar och oregelbundenhet vid blodkroppsräkning, men illern
visar ofta inga yttre symptom förrän sjukdomen har gått långt, varvid illern
plötsligt blir väldigt sjuk. Säkerställande diagnos görs med aspiration
eller biopsi på en lymfkörtel, och behandling är kemoterapi. Ungdomlig
lymfoma är helt annorlunda. Det drabbar illrar under 14 månader, orsakar
oftast inte förstorade lymfkörtlar, och slår till snabbt och hårt. Se även
Illerns Medicinska VAF på Lymfosarcoma [1.1].
Splenomegali [mjältförstoring, vanligen en svullnad i den övre buken]
I situationer där en neoplasma (vävnadsnybildning, tumör) inte har uppkommit
[detta är ett vanligt symptom på lymfosarcoma], bör man diskutera med sin
veterinär om fördelar och nackdelar av att utföra en splenektomi. Om ett
djur enbart har en förstorad mjälte men inga tecken på sjukdom och obehag är
det säkrare för djuret att inte göra något ingrepp. Om djuret däremot visar
tecken på sjukdom, såsom letargi eller minskad matlust eller generellt
minskad aktivitet bör mjälten troligtvis tas bort. Dessa djur behöver också
bra vård [12.6] för att få dem att äta igen. Ofta orsakas detta av
infektionen H. Mustelae (se nedan). Med god vård är potentialen för
tillfrisknande över 90%. Se även Illerns Medicinska VAF på Splenomegali
[1.1].
Helicobacter mustelae infektion
En bakteriell infektion i magsäcken. Helicobacter mustelae är mycket vanligt
hos illrar. Djur som har långtgående infektioner (vanligtvis äldre djur) kan
utveckla magproblem på grund av bakteriens förmåga att minska produktionen
av magsyra. Tecken på problem inkluderar upprepade kräkningar, aptitförlust,
tecken på magsår (se ovan). Heliobacterinfektion och magsår går ofta hand i
hand - sambandet mellan infektion och magsårsuppkomst har inte blivit
klarlagd men det pågår för närvarande mycken forskning på detta område. Se
även Illerns Medicinska VAF på Magsår / Helicobacter mustelae [1.1].
Kutanreaktion av vaccin
Vaccineringar under huden av rabiesvaccin eller andra vaccin kan över en
period av veckor orsaka en hård knöl [10.1] vid vaccinationsstället. Knölen
består helt enkelt av ett område som är inflammerat och vanligast syns detta
runt nacken. Knölarna kan tas bort och orsakar oftast inte några problem för
din iller. Liknande lesioner/skador kan ses hos vaccinerade hundar och
katter.
Urinvägsinfektion och problem med prostatan
Symptomen inkluderar frekventa urineringar, ansträngning för att urinera,
eventuellt underligt utseende eller doft på urinen. Okastrerade honor som
löper och kastrerade honor som har svullen vulva på grund av binjureproblem
[1.1], är speciellt benägna att få urinvägsinfektion. Behandlingen består
normalt sett av antibiotika (vanligen Amoxicillin); om illern inte svarar på
behandlingen bör man se över risken att den har urinsten [11.2].
Hos hanar kan det som verkar vara urinvägsinfektion egentligen vara (eller
bli förvärrat av) inflammerad prostata, generellt orsakad av problem på
binjuren. I detta fall kan prostatan, vilken normalt sett är liten, bli
palperad och ofta kan en grönaktig "gegga" fås ur den. Omhändertagandet av
binjurens problem bör ordna eventuella problem med prostatan också.
------------------------------
(11.2) Översikt över vanliga problem med hälsan
Hela följande del skrevs av Susan A. Brown, DVM.
De vanligaste hälsoproblemen hos tamillern.
------------------------------
(11.2.1) Icke-infektioner, av Dr. Susan Brown, DVM
A. Invärtes främmande föremål [11.1]
Detta är den vanligaste orsaken till tärande sjukdom och akut bukbesvär hos
illrar under ett år. Det uppkommer med mindre vanlighet hos äldre illrar.
Illrar älskar att tugga och äta på gummi och trikåliknande material. Den
vanligaste sortens främmande föremål som vi avlägsnar är djurleksaker av
latexgummi, skumgummi, inläggssulor och skosulor, rörisolering, möbeltassar
och handdukar, bomullstussar, plast, metall och trä.
Hårbollar är mycket vanliga, speciellt hos illrar som är två år eller äldre.
De flesta objekt stannar kvar i magen om de är för stora för att gå igenom
matsmältningssystemet och orsakar en långsamt tärande sjukdom som kan vara i
månader. Om däremot det främmande objektet passerar ur magen och fastnar i
tunntarmen kommer djuret att bli allvarligt sjuk, mycket deprimerad,
uttorkad, ha extrem buksmärta och faller slutligen i koma och dör därefter
inom 24 till 48 timmar om man inte opererar.
Andra tecken på att din iller kan ha fått i sig främmande föremål är att den
krafsar sig runt munnen, kräks (tänk dock på att många djur som har
främmande föremål inte kommer att kräkas), aptiten kommer och går,
avföringen är svart och tjäraktig av och till.
Detta kan förebyggas med hjälp av hårbollsmedel för katter [6.2] antingen
varje eller varannan dag (tryck ut ungefär 2 cm ur tuben) och noggrann
illersäkring [5.1] av ditt hem, kryp omkring på knä och sök efter möjliga
riskfyllda föremål.
Behandling är vanligen operation, om det är för stort att komma genom magen
måste man ta ut det på något sätt!
B. Aplastisk anemi
En vanlig dödsorsak hos okastrerade honor som används vid uppfödning.
Dödsorsaken beror på höga nivåer av hormonet östrogen vilket produceras
under löpningen. Det i sin tur dämpar produktionen av vitala röda och vita
blodceller i benmärgen. Denna dämpning är oåterkallelig allteftersom
sjukdomen fortskrider och döden kommer av allvarlig anemi, blödningar
(eftersom blodet inte kan koagulera ordentligt), och bakterieinfektioner i
andra hand på grund av att det inte finns tillräckligt med vita blodceller
som kan bekämpa sådant.
Tecken syns hos djur som har löpt en månad eller längre (de kan löpa upp
till 180 dagar om de inte paras) och inkluderar depression, svaghet i
bakbenen som verkar komma plötsligt och aptitförlust. Det kan även uppstå
tydligt håravfall och skallighet på kroppen.
Om man undersöker närmare kan tandköttet vara ljusrosa eller vitt, och det
kan finnas små blödningar under huden. Ett komplett blodkroppsundersökning
bör göras för att avgöra hur allvarlig skadan på benmärgen är.
Om sjukdomen har framskridit för länge finns det inget botmedel eftersom det
är permanenta skador, och avlivning är att rekommendera. Om sjukdomen
upptäcks i tid kan behandlingen inkludera kastrering, multipla transfusioner
[12.4], och annan stödjande behandling.
Detta kan förhindras genom att djur som inte ska användas till uppfödning
blir kastrerade vid 6 månaders ålder. De som skall användas till uppfödning
kan använda hormonet HCG för att ta dem ur löpningen under de perioder de
inte ska paras. Användandet av vasektomerade (steriliserade) hanar kan
ibland vara osäker och det är inte att rekommendera.
C. Hoppressad analkörtel
Orsakas när djuret har en blockering av utsöndringen från analkörteln eller
när utsöndringen är ovanligt tjock.
Symptomen är få, det verkar inte orsaka mycken smärta. Om körteln spricker
kommer ett hål att synas nära anus, och djuret kan slicka sig ofta vid
området.
Behandlingen är att operera bort analkörteln. Även om enbart en är påverkad,
ta bort båda då den andra kan komma att påverkas senare.
Det finns inget sätt att förebygga detta, och denna sjukdom uppkommer inte
så ofta att det rättfärdigar rutinmässig bortoperation av analkörtlarna hos
alla illrar.
D. Grå starr
Uppstår när ögats lins blir ogenomskinlig. Ljus kan inte längre nå retinan
och djuret blir blint. Hos illrar påträffas det oftast hos djur under ett år
och det anses vara ärftligt. I andra fall kan det orsakas av att ögat åldras
hos väldigt gamla djur eller som en följd av en skada på ögat.
Symptomen är nästan obefintliga. Illrar har mycket dålig syn och förlitar
sig inte på den till mycket. Många har blivit förvånade när de får reda på
att deras iller är blind. Ögonen har en blåvit färg på området vid pupillen.
Behandling är onödig.
Förhindrande av ärftlig starr är att inte fortsätta föda upp den linjen.
E. Kardiomyopati
Det finns en separat VAF som handlar om kardiomyopati; se [1.1].
Detta återfinns vanligen hos djur som är över 3 år gamla, mer sällan hos
unga.
Det orsakas av en abnormal förtunning eller förtjockning av hjärtmuskeln
vilket stör genomströmningen av blodet genom hjärtat.
Symptomen inkluderar en märkbar minskning av aktivitet, behov av att vila
mitt i leken, svårigheter att vakna efter sömnen och allteftersom sjukdomen
fortskrider kan man också märka hosta, svårigheter att andas,
vätskeansamling i buken och en generell minskning av konditionen.
Diagnos ställs genom röntgen och EKG.
Behandling är beroende på vilken sorts fel på hjärtmuskeln det är frågan om.
Det finns inget botemedel för denna sjukdom, behandling är till för att
mildra symptomen och minska hjärtats hårda arbete för att försöka förlänga
livet.
F. Urolithiasis (Urinsten)
Orsaken är inte helt känd. Ett högt mineralinnehåll i dieten och möjliga
underliggande bakteriella och virala infektioner, och även någon genetisk
fallenhet kan alla spela viss roll. Detta tillstånd är inte vanligt hos djur
som äter kattfoder med lågt mineralinnehåll.
Symptomen inkluderar blod i urinen, svårighet att urinera (kan åtföljas av
skrik vid försök att urinera), "sandigt" material i urinen, och i de
allvarligaste fallen kan det bli en total blockering som leder till att
inget urin passerar, slutligen kommer depression, koma och död.
Behandling beror på storleken på stenarna. Operation kan vara ett val, en
ändring i dieten kan också lösa problemet.
Man kan motverka det genom att ge mat med lågt mineralinnehåll.
------------------------------
(11.2.2) Parasiter
av Dr. Susan Brown, DVM
A. Öronskabb [10.10]
Orsakas av ett litet kvalster som bor i örat och suger blod, illrar får
sådana lätt av andra djur med kvalster (även hundar och katter).
Symptomen är små till inga. Illrar verkar tolerera öronskabb ganska bra.
Ibland kan det vara ovanligt mycket öronvax i örat, illern kan klia sig mer
än vanligt vid öronen, och det kan uppstå små svarta områden på örat.
Behandling görs med Ivermectin, 1 mg/kg delat på två doser, varje dos
droppas i ett öra. Detta upprepas i två veckor. Alla djuren i hushållet bör
behandlas. Tvätta sängkläder samma dag som behandlingen och bada gärna
djuren också. De kan också behandlas med Tresaderm dagligen i 14 dagar.
B. Loppor [10.9]
Orsakas av en insekt som tillbringar en liten tid av sitt liv på djur och
lever i den omgivande miljön och lägger ägg resten av tiden.
Om de går utomhus kan man förhindra att de får loppor genom att spraya eller
pudra dina djur två gånger i veckan med en produkt som innehåller pyrethrin.
Om du har fått in loppor måste hela huset behandlas.
------------------------------
(11.2.3) Infektioner
av Dr. Susan Brown, DVM
A. Influensavirus
Orsakas av samma viruskomplex som orsakar sjukdomar hos människor. Den kan
smitta från människor eller andra illrar.
Symptomen är bland andra rinnande näsa (klar vätska), rinnande ögon,
nysningar, hostningar, minskning men inte stopp i aptiten, trötthet och
ibland diarré. Hos nyfödda kan det vara dödligt.
Behandling är vanligen inget särskilt förutom vila och kärleksfull
omvårdnad. De blir vanligtvis bra på 3-7 dagar (tänk efter på hur länge din
förkylning brukar räcka, det kommer troligen vara en liknande period). En
antihistaminprodukt som heter Chlor Trimeton kan användas - 1/4 tablett två
gånger dagligen om de nyser så mycket att det stör deras sömn eller ätande.
Om aptiten försvinner helt eller om utsöndring ur näsa, ögon, etc är grön
eller gul eller om letargin blir extrem bör man uppsöka veterinär.
Förhindrandet av influensa görs genom att tvätta händer noga och inga kyssar
när du är förkyld. Tänk också på att de kan ge dig influensa!
B. Valpsjuka
En 100% dödlig sjukdom som fortfarande finns där ute! Den orsakas av ett
virus som attackerar många organ i kroppen. Viruset kan finnas levande
mycket länge på skor och kläder som har varit i kontakt med infekterat
material. (Till exempel vid promenader i parker eller andra områden där det
finns djur.)
Symptomen varierar från akut (snabb) död till en långsamt fortgående sjukdom
vilken normalt sett startar som en ögoninfektion och fortsätter till ett
utslag på hakan, läppar och bröst, samt förtjockningar på fötterna. Diarré,
kräkning, kraftig letargi är andra möjliga tecken. Sjukdomen kan vara mycket
utdragen med konvulsioner och koma på slutet.
Det finns inget botemedel mot valpsjuka. Avlivning är den mest godhjärtade
eftersom det annars blir ett långt och smärtsamt slut.
Förhindrandet av detta sker genom vaccinering av Fromm-D [eller Fervac-D]
valpsjukvaccin [9.2]. Användandet av [vissa] andra vaccin har vid enstaka
fall orsakat valpsjuka hos illrar.
Den första vaccinationen bör göras vid 6 veckors ålder, sedan vid 8 veckor,
11 veckor, 14 veckor, och därefter en gång om året. Vaccinet räcker INTE i 3
år om en epidemi bryter ut. Illrar behöver inte vaccineras mot
leptospirosis, hepatit, parainfluensa eller något annat hundvirus.
------------------------------
(11.2.4) Neoplasia (Cancer)
av Dr. Susan Brown, DVM
Alla dessa fyra sorters cancer har sin egen VAF; se [1.1].
A. Lymfosarcoma
Detta är en sjukdom på det lymfatiska systemet av kroppen, en viktig del av
immunförsvaret. Orsaken är okänd men undersökningar pågår för att avgöra om
det är ett virus som är inblandat.
Tecknen är mycket varierande och många djur visar inga utvärtes tecken
förrän de är mycket sjuka eller om förändringar upptäcks på en
rutinundersökning. Förändringar kan inkludera förstorade lymfnoder var som
helst på eller i kroppen, en kraftigt förstorad mjälte, magrande, svårighet
att andas och extrem letargi. En blodkroppsundersökning kan indikera att det
finns abnormala (cancerogena) celler närvarande, även om detta bara
inträffar hos en väldigt liten del av fallen.
Diagnosen ställs vanligen genom en biopsi av en lymfnod, mjälten, eller
vätska från bröstet.
Behandling görs med kemoterapi om djuret uppfyller vissa krav som gör det
till en kandidat. Kemoterapi har varit lyckat i ca 75% av våra fall, vilket
möjliggör att livet kan förlängas med ökad kvalitet i 6 månader upp till 2
år.
B. Insulinoma
En tumör på bukspottskörteln vilket resulterar i förhöjd insulinproduktion
samt lågt blodsocker.
C. Adenoma eller Adenokarcinoma
En tumör på binjuren.
D. Hudtumörer
Det finns flera sorters hudtumörer som kan drabba tamillern. Den vanligaste
är talgkörtel-adenomas och "mast cell tumors". De flesta sådana bör
avlägsnas, speciellt om de är såriga, blöder, eller har en grov yta.
Broskbildningar uppkommer ibland på toppen av svansen som en hård rund
klump. De är vanligtvis godartade, men kan bli stora och vara i vägen och de
är lätta att ta bort.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
12. *** Generell medicinsk information ***
------------------------------
(12.1) Behöver jag oroa mig för toxoplasmosis?
Toxoplasmosis är en sjukdom som ibland sprids via djurs avföring, speciellt
katters. Det är ingenting du behöver vara orolig över, såvida du inte är
gravid, har småbarn, eller av någon orsak har ett försvagat immunsystem. Det
är väldigt farligt för ett människofoster som är i första
utvecklingsstadiet, det kan vara farligt för spädbarn och småbarn, och det
är något att tänka på om man är HIV+. Fråga din läkare om du misstänker att
du på något sätt kan vara i riskzonen.
Dr. Bruce Williams, DVM, säger,:
Toxoplasmosis har rapporterats två gånger hos illrar. Illrar är inte
smittobärare av toxoplasma organismen i samma grad som katter är, men om de
är utsatt för kattavföring kan de smittas av sjukdomen och vara smittobärare
av mycket små mängder av oocysta (invärtes blåsor inom vilka nya groddceller
bildar).
Så här ligger det till. På grund av de förfärliga effekterna toxoplasma kan
ha på ett mänskligt foster under den första tiden vill du inte ta NÅGRA
chanser att utsätta [en gravid kvinna] för Toxoplasmosis. Därför måste
[någon i hushållet som inte är gravid] uträtta alla sysslor vid toalådan de
närmaste nio månader. Det är faktiskt så att hon troligtvis utsätter sig för
en större risk att få Toxoplasmosis genom att äta dåligt genomlagat kött.
Doktorn säger - om hon är en karnivor - vänj dig vid väl genomstekta biffar.
. .
------------------------------
(12.2) Hur förmår jag min iller att ta sin medicin?
Om din iller just börjar en långtidsbehandling av mediciner och du inte ser
fram emot en timmes lång kamp två gånger om dagen, ryck upp dig. De flesta
resignerar efter ett par veckor och faller in i rutinen. Om du bara har gett
din iller medicin en vecka så finns det ett mål i sikte!
Metoden som Rick Beveridge har använt, med bilder, finns på
<http://www.seaside.net/homepage/rbever/medication/medicate.html>.
Om du har riktig tur kanske din iller tycker om medicinens smak. I så fall,
håll antingen dropparen framför illern eller töm den i en sked och låt honom
slicka ur den. Om du sprutar in det i hans mun, se till så du inte sprutar
det ned i halsen, han kan andas in en del och få lunginflammation.
Den kan underlätta att placera dropparen bakom hans baktänder och sikta in
från sidan. Om han inte tycker om medicinen vill du nog blanda den med något
som smakar bättre, som till exempel Ferretone, Petromalt, Pedialyte, eller
äppeljuice.
Kontrollera med din veterinär för att ta reda på vad som inte hindrar
medicinen eller dess absorption. Vissa kan inte ges med oljor, andra med
saker innehållande socker, andra med mjölkprodukter, och så vidare. Du vill
kunna blanda medicinen och mutan på en sked och få din iller att slicka upp
det.
Om det inte fungerar, sug upp medicinen med en liten matspruta, den utan
nål. Sug upp några cc av mutan och skaka sprutan så att de två blandas.
Placera en stor sliten handduk på ett bord eller golvet, ställ illern på
handduken och prova om han slickar i sig blandningen frivilligt. Se upp,
illrar kan spotta långt. Ha inte på dig finkläder.
Om du måste tvinga in blandningen, håll illerns huvud och skuldror med en
hand så han inte kan backa. Placera sprutans öppning in i sidan av munnen
och tryck långsamt in blandningen. Var försiktig så att du inte siktar ned i
halsen (han kan andas in det) och se till så att illern har tid att svälja.
Du kan behöva hålla illerns huvud uppåt och munnen stängd och gnugga på
halsen så han sväljer. När väl medicinen är borta, ge illern ännu en godbit
och beröm honom.
Vissa har lyckats bra genom att krossa ett piller eller del av piller och
blanda det med en godsak som är en vätska, efter att man har kontrollerat
med en veterinär vilka som går bra. I övrigt, försök att dölja det med
någonting kladdigt som Petromalt eller jordnötssmör, varefter du håller den
på tippen av fingret. Bänd försiktigt upp illerns mun med ett finger på
sidan, och skrapa av geggan och godiset på illerns tunga. Försök att få det
långt bak, men kväv honom inte. Håll hans mun stängd så han inte kan trycka
ut pillret med tungan och gnugga halsen så att han sväljer. Om han lyckas
spotta ut pillret, försök igen.
------------------------------
(12.3) Var får jag medicin billigt?
Ett ganska nytt företag som kallas PetMed Express erbjuder vanliga mediciner
till billigare pris. Loppmedel, prednisone, och sådant finns tillgängligt.
De kräver en faxad utskrift av veterinärens recept eller telefonnumret till
din veterinär så att de kan ringa för receptinformation. Ring 1-888-233-PETS
för information.
------------------------------
(12.4) Kan illrar få transfusioner?
Ja. Illrar verkar inte ha olika blodtyper, så om din iller behöver en
transfusion kan vilken iller som helst vara donator - ju större desto
bättre. Dr. Susan Brown skriver, "Ca 20 ml av helblod kan tas från hjärtat
från en frisk hane som väger 1 kg [2.2 lb.] utan att riskera bieffekter; det
kan användas omedelbart för transfusion. 12 cc kan tas från en hona som
väger .75 kg [1.6 lb.]."
Om din iller skall vara med om en stor operation, fråga din veterinär om det
är en god idé att också ta med en stor, frisk iller som en potentiell
donator, ifall det skulle behövas.
------------------------------
(12.5) Vilket narkosmedel bör min veterinär använda?
Isoflurane, ett bedövningsmedal som andas in. Dr. Bruce Williams, DVM,
säger:
Den enda acceptabla sortens sömnmedel för allmän nedsövning av illern är en
gas, och helst ska det vara en sövningsgas som kallar isoflurane. De flesta
veterinärer använder det, men andra sorters gaser används också fortfarande,
såsom halothane. Isoflurane är för närvarande den säkraste som finns, med
minst risker för att åsamka livshotande hjärtarytmi eller leverskador, båda
kan dock finnas (sällan) i samband med halothane. De flesta illrar, även de
som är svårt sjuka, sövs fort med isoflurane, och kan väckas igen inom 5 -
10 minuter. Inga andra förmediciner är nödvändiga [till skillnad från den
injicerade ketamine]. Jag skulle inte använda en veterinär som använde
injicerande narkos för operation - det är mycket större risk för
överdosering. Effekterna på injicerad narkos är mycket oförutsägbara hos
illern, och äldre illrar riskerar arytmi samt kardiovaskulär chock.
------------------------------
(12.6) Hur sköter jag min sjuka eller tillfrisknande iller?
Följande information kommer från Sukie Crandall, som generöst skickade in
sina noteringar om sina erfarenheter med Meltdown och Ruffle, två av hennes
illrar som hade hjärtproblem.
Till att börja med kommer din sjuka eller tillfrisknande iller att tära på
dig vad gäller din tid, energi och humör. Det är otroligt hur envis en sjuk
iller kan vara. Om du är olycklig nog att ha en kroniskt sjuk iller kan du
upptäcka att det blir lättare att ta itu med efter en tid, när ni båda
vänjer er vid nya rutiner och begränsningar.
Du kanske har en mängd mediciner för din iller, och deras doser och tider
att ta dem på kan ändras beroende på hennes hälsa. Det är mycket viktigt att
du för noggrann bok över detta. Skriv ned hur och när medicinen måste tas,
och närhelst du ger dem skriv detta och notera tiden. Behåll all information
om bieffekter, när man ska hålla upp doseringar, hur man gör om en dos
missas eller oavsiktligt blir fördubblad, vilka mediciner som inte får tas i
samband med varandra, vilka som ska hållas undan ljus och all annan
relaterad information. Förvara inte mediciner för varmt, för kallt eller för
fuktigt. Ge aldrig ett laxativ i samband med en medicin. Håll reda på
bieffekter, vissa mediciner kan till exempel öka risken för solskador.
Speciella tablettdelare fungerar bättre än skalpeller eller dyligt, och en
pincett kan också komma till hands. Tänk på hur olika mediciner måste ges
och hitta rätt sätt för varje så att du minimerar stressen både för dig och
din iller. Vissa bör ges så att de utsätts så lite som möjligt för vatten
och saliv. Dessa ges lättast med hjälp av en smal pillerpistol (din
veterinär har troligtvis en sådan) eller blandad med en fet pasta såsom
Nutrical. Vätskor är ganska självklara, men vissa illrar blir duktiga på att
kräkas upp dem eller helt enkelt spotta ut dem. Om din veterinär eller
apotekare säger att de kan ges tillsammans med fett kan du prova att ge
tillsammans med Linatone eller Nutrical på illerns nos och medan hon slickar
av det, spruta in dosen på sidan av munnen (använd inte ett laxermedel som
Petromalt för detta.)
Du kanske behöver skära ned sidorna på toalådan så att det är lätt att komma
i, och vikta handdukar kan användas för att göra mjuka ramper. För illrar
som är på bättringsvägen, redo att leka men utan sin fulla kraft, sätt in
extra ramper, kuddar och klätterlådor runt rummet hon leker i, så att det
blir lättare för henne att komma in överallt och komma upp och ned från
möbler. (Var försiktig och låt henne inte vara mer aktiv än vad som är
säkert och håll alltid ett öga på leken.)
Svaga illrar kan inte leka normalt, men de gillar fortfarande att upptäcka
nya saker. Ruffle älskade att man bar omkring honom på promenader, att få
kryddor och örter att lukta på (speciellt mint och basilika), att låta solen
skina på magen under korta perioder, att lyssna på musik (speciellt sånger
med hennes namn i sig), pussar och kramar, och andra lugna underhållningar.
Om din illers doft minskar prova att fukta en bomullstuss med lite parfym
och placera den på ryggen ovanför svansen samt bakom öronen. Det kommer att
hålla doften från känsliga områden men gör så att illern får känna att den
har en korrekt nivå på doften.
Om det är möjligt ställ in alla planerade resor. Om det inte är möjligt,
ordna en kunnig och välbekant person passa illern, t.ex. en
veterinärassistent. Ordna ett schema med några små förändringar för att
hålla intresset uppe, så att din tamiller vet vad som väntar. När din iller
måste vara hos veterinären kan du ta med en favoritleksak eller täcke som
luktar som hemma.
------------------------------
(12.7) Min iller vill inte äta. Vad ska jag göra?
Om din iller blir sjuk kommer troligtvis din veterinär att rekommendera att
du ger mjuk mat under den tid han blir bättre. Trots detta kan en upprörd
eller sjuk iller vägra att äta själv. Om det inträffar, kan det vara värt
att prova Gerber's Second Meals chicken baby food. Den är full med näring
och vatten (även om det inte är en bra lösning som en långvarig diet. [6.1])
och de flesta illrar älskar det. Stryk lite på ditt finger och låt din iller
slicka av det. Om han inte vill smaka, stryk av lite på hans nos. Han kommer
nog att slicka av det och därefter fortsätta med ditt finger. Generellt sett
tycker illrar om uppmärksamhet, och de brukar älska att bli matade. Om du
har ett ovanligt envist fall, testa med att låta någon annan iller "stjäla"
mat från den sjukes skål framför honom. Ibland är tävling det som får en
iller att äta.
Du kan lägga till Nutri-Cal, Pedialyte, mediciner, och dylikt till babymaten
om din veterinär rekommenderar det, och allt eftersom din iller blir bättre
kan du blanda i hans vanliga mat, något uppmjukad, för att långsamt vänja
honom vid att äta torrfoder på egen hand igen. Sustacal and Ensure
rekommenderas ibland som en korttidslösning för mycket sjuka illrar,
eventuellt i en blandning såsom "Duck Soup" [12.8] Men de är näringsmässigt
inte kompletta och skall aldrig användas som den enda födan under en längre
tid om det är en iller som inte är dödligt sjuk. Enligt en rapport har
Ensure den föredragna smaken, men det är också den som är troligast att
orsaka diarré. Den bästa lösningen verkar vara en kombination av de två.
------------------------------
(12.8) Vad är "Duck Soup"? Var finns receptet?
Duck Soup, kallas ibland Ferret Soup (Illersoppa) och liknande saker. Det är
ett hopkok som är rikt på protein och har högt kalorivärde, avsett för äldre
eller sjuka illrar som behöver gå upp i vikt och få bättre hälsa.
För att få en iller att gå upp i vikt föreslår vissa att ge grädde. Det är
inte så mycket näring i det, men fullt av kalorier och det kan hjälpa en
undernärd iller att få lite kött på benen.
Följande kommer från Ann Davis:
ACME Ferret Company --- The Original DUCK SOUP
I flera år har vi försökt att få det perfekta receptet för att ge sjuka
illrar, gamlingar, samt illrar med mun- och magsår. Vi har sökt efter något
som har högt kalorivärde, mycket protein och extra vitaminer. Efter att ha
provat praktiskt taget allt som finns på marknaden för husdjur hade vi
nästan gett upp. Vi hankade oss fram med sådant som inte var helt rätt för
de små, eftersom allt som är gjort för katter som vi kunde få tag på var
mjölkbaserat.
[Om din iller är mycket sjuk måste du kanske arbeta dig igenom] alla steg,
från full Sustacal till Duck Soup när du vårdar en sjuk iller.
Vi har hört om många mirakulösa återhämtande som lär vara tack vare Duck
Soup. Det har hjälpt gamla illrar, illrar med insulinoma, illrar som har
tappat pälsen, och illrar som helt enkelt varit för sjuka för att äta.
DUCK SOUP
1 burk Sustacal (8 oz., eller ca 230 ml; det finns större förpackningar
också)
1 burk vatten (8 oz., eller ca 230 ml)
2 skopor avvänjningsformula för valpar eller kattungar - Valfritt
4 oz. (110 g? eller ml?) torrfoder för illrar eller kattungar, uppblött i
precis så mycket vatten att det täcker och mjukar upp det helt.
[Sustacal är för människor; leta bland babyformulas eller hälsovårdsdelen i
din affär. Debbie Riccio säger att du också kan använda Ensure, Discover
2.0, eller Just Born (mjölkersättning för valpar/kattungar).]
Blanda noggrant. Vi kör den alltid kort i mikron så den är lätt tempererad.
Vi serverar ca 110 "flytande gram" per gång, två gånger om dagen. Om din
iller äter för mycket och du tycker att han börjar bli tjock kan du öka
mängden vatten. Vi har försökt öka mängden torrfoder, men om det blir för
tjockt äter inte alla av det. Denna blandning går bra att frysa - Sustacal
måste användas inom 48 timmar om man har det i kylskåpet.
------------------------------
(12.9) Vad är normal kroppstemperatur, blodvärden och så vidare?
Temperatur (rektum) 100-103 F (37.8 - 39.4 C), 101.9 är medel.
Hjärtslag 216-250/min (225 är medel)
Andning 33-36/min
Urin pH 6.5-7.5; mild till moderat proteinuria är vanlig och
normal.
Blodvolym 60-80 ml/kg
Följande information är hämtad från "Normal Parameters and Laboratory
Interpretation of Disease States in the Domestic Ferret," en artikel som är
skriven av Dr. Tom Kawasaki ca 1994. Din veterinär kan kanske finna detta
informativt.
vanligt acceptabelt område
natrium (mmol/L) 153 143-163
kalium (mmol/L) 4.47 3.2-5.77
klorid (mmol/L) 116 105-127
kalcium (mg/dl) 8.8 7.5-10.1
oorganisk fosfor (mg/dl) 5.5 3.7-7.4
glukos (fastande) (mg/dl) 110 65-164
BUN (mg/dl) 21 8-37
kreatin (mg/dl) 0.5 0.16-0.84
BUN/kreatin 42
totalt protein (g/dl) 5.8 4.4-7.3
albumin (g/dl) 3.3 2.5-4.1
globulin (g/dl) 2.2 1.8-2.9
total bilirubin (mg/dl) 0.2 0.1-0.5
kolesterol (mg/dl) 174 76-272
alkaliska fosfater (IU/L) 37 15-75
ALT (IU/L) 95 13-176
AST (IU/L) 61 23-99
CO2 22 14-30
A/G (g/dl) 1.3 1.0-2.3
LDH 274 101-498
triglycerider 98 31-101
GGT 4.8 1-13
Urinsyra 2.2 1.4-3.3
PCV (%) 45.4 38-54
hemoglobin (g/dl) 13-18
RBC (X10^6/mm3) 9.0 7.0-11.0
blodplättar (X10^3) 400 350-600
retikulocyter "nätcell" (%) N/A
WBC (x10^3/mm3) 5.22 2.8-8.0
neutrofila leukocyter 3017 2329-5700
(59%) (39-85%)
lymfocyter 1157 525-3500
(35%) (11-55%)
monocyter 119 52-177
(2.6%) (0.76-4.4%)
eosinofila leukocyter 133 29-432
(2.8%) (1-8%)
basofila leukocyter 0 0
MCV (um3) 51 46-65
MCH (pg) 17.7 15.5-19.0
MCHC 33 29-36 *
Dr. Susan Brown noterar att den normala insulinnivån är 0-20, men att
insulin kan se normalt ut även hos djur som har insulinoma [1.1].
Det finns naturligtvis dussintals komponenter i din illers blod vilket kan
vara till hjälp för din veterinär att avgöra vad som är fel. Här är några av
de som oftast efterfrågas, samt normala värden. Om du vill veta mer om vad
illerns värden betyder, fråga din veterinär.
Följande information är hämtad från en artikel i The FAIR [Ferret Adoption,
Information & Rescue Society] Report, Vol. II, No. 2, av Mary Van Dahm, med
några tillägg.
Blodsocker
Glukos är en sockerart, den främsta källan till energi för kroppen. Nivån
varierar under dagen, den är högre strax efter en måltid, lägre när illern
är hungrig. Kroppen håller dock nivån någorlunda jämn, främst genom att
kontrollera mängden insulin i blodet. Ett icke-fastande blodprov för
kontroll av glukos kan ge värden upp till 207 mg/dl, beroende på när illern
senast åt. Om man undersöker glukosen i blodet efter att ha tagit bort maten
i 6 timmar (fastande glukostest) undviks variationer och ger dig en mer
säker siffra att jämföra. Ett lågt värde (hypoglycemia) kan vara ett tecken
på insulinoma (se Illerns Insulinoma VAF [1.1]). Ett högt värde
(hyperglycemia) är ovanligt, men kan vara tecken på diabetes. Insulinoma kan
dock också orsaka ett högt glukos värde och eftersom diabetes är mycket
ovanligt hos illrar bör du dubbelkolla en diagnos på diabetes genom att även
undersöka urinen.
Pack cell volym/hematocrit (PCV/HCT)
Detta är procenten av röda blodkroppar i blodet. Låga värden indikerar
anemi, höga värden är vanligen ett tecken på uttorkning.
Röda blodkroppar (RBC)
Röda blodkroppar transporterar syre till kroppens vävnader och koldioxid
tillbaka till lungorna. Låga värden tyder på anemi.
Vita blodkroppar (WBC)
En del av vårt immunsystem. Värden över 7000 kan betyda att illern håller på
att kämpa med en infektion, förkylning, eller influensa. Värden över 10 000
kan vara tidiga tecken på lymfoma (se illerns Lymfosarcoma VAF [1.1]) eller
en annan sorts cancer. Ovanligt låga värden kan indikera anemi eller problem
med benmärgen.
Lymfocyter
En annan sorts vita blodkroppar. Höga värden kan indikera en infektion,
möjligen Helicobacter mustelae (se Illerns Gastric Ulcer/ H. mustelae VAF
[1.1]). Många om än inte alla, orsaker av lymfosarcoma visar också höjda
lymfocytvärden (se Illerns Lymfosarcoma VAF [1.1]).
Eosinofila granulocyter
En annan sorts vita blodkroppar. Det är ofta en indikation på invärtes
problem, infektioner eller cancer. Andra delar av blodprofilen måste också
tas i beräkningen för diagnos ska kunna ställas.
Protein, Albumin and Globulin
Albumin är ett sorts protein, globulin är en allmän term för alla proteiner
som inte är albumin. Protein minus albumin är globulin. Värdena indikerar
illerns allmänna hälsa och hur mycket näring den får, och albumin hjälper
också till att visa på att lever och njurar fungerar.
BUN och Kreatin
Njurarnas arbete är att filtrera bort föroreningar, så om de inte fungerar
som de ska kommer värdena på ovanstående att vara höga.
Alkaliska fosfataser
Detta är ett enzym som finns i levern och i ben. När ben växer eller levern
är skadad, släpps mängder av detta enzym ut i blodet.
Totalt bilirubin (rött gallfärgämne)
En sidoprodukt av det normala nedbrytningen av hemoglobin i röda
blodkroppar.
Hjälper till att diagnosticera leverproblem och blockeringar av gallgången.
Natrium, Kalium and Klorid
Dessa kontrolleras av njurarna och kallas vanligen för blodets elektrolyter.
De är involverade i balansen av vatten, syra/bas samt skickandet av
nervimpulser, speciellt till hjärtat.
Kalcium and Fosfor
Dessa mineraler kontrolleras av parathyrotideae (bisköldskörteln) och
njurarna. Nivåerna kan visa på möjliga problem med ben, blodets koagulering,
och aktiviteten hos nerver, muskler och celler.
Referenser:
1. Wellness, Inc. How to Read Your Report, 1993
2. Finkler, M. Practical Ferret Medicine and Surgery for the Private
Practitioner, 1993
3. Brown, S. Ferret Medicine and Surgery, 1992
4. Fox, JG. Biology and Diseases of the Ferret, 1988 *
------------------------------
(12.10) Vilka tester kan min veterinär komma att tycka behövs och varför?
Dr. Michael Dutton, DVM, skriver:
Det finns inget test för en generell kontroll. Det finns inte ens tester som
är specifika för vissa sjukdomar. Följande är en lista på några exempel på
test för vanliga sjukdomar hos illrar, men i de sjukdomar med flera symptom
(som till exempel hjärtfel), kanske de inte visar alla abnormaliteter.
TESTER SOM ÄR SPECIFIKA FÖR EN SJUKDOM
insulinoma - vilande blodsocker och insulinnivå (se Illerns Insulinoma VAF
[1.1])
binjuresjukdom - Univ. of Tenn. ferret adrenal panel (se Illerns
Binjuresjukdom VAF [1.1])
rester av äggstockar - östrogen
urinarvägsinfektion- urinalysis
urinsten - röntgen
ben frakturer - röntgen
TESTER SOM HJÄLPER TILL ATT BESTÄMMA EN SPECIELL ORGANISK FUNKTION (inte
nödvändigtvis specifikt för orsak, prognos, etc.)
hjärtsjukdom - auskultation, röntgen, ultraljud (se Illerns Kardiomyopati
VAF)
elakartad lymfoma - fysisk undersökning, biopsi (se Illerns Lymfosarcoma
VAF)
knölar - fysisk undersökning, biopsi
knölar på mjälten - fysisk undersökning, biopsi (se Illerns Splenomegali
(Förstorad mjälte) VAF)
Problemet med biopsier är att du behöver göra biopsin på rätt vävnad. Det
kanske inte alltid är möjligt som till exempel skada på ryggraden eller
hjärnan. Invärtes problem är lätta att göra en biopsi på genom operation men
det kräver narkos (vilket kan vara riskabelt för en sjuk iller) och större
invärtes operation. Så - du har flera medicinska problem att göra en test
för generell hälsa. Även om du kan identifiera en specifikt område kanske
det inte finns ett definitivt test och ägaren måste gå med på kostnader,
risker, och så vidare.
RÅDEN SOM ÄR LÄMNADE AV MIG ÄR INTE MENADE ATT ERSÄTTA RÅDEN FRÅN DEN
VETERINÄR SOM HAR VÅRDANSVAR FÖR PATIENTEN. OM PATIENTEN FÖR NÄRVARANDE INTE
ÄR UNDER VÅRD AV EN VETERINÄR ÄR ÄGAREN OMBEDD ATT TA SIN ILLER TILL EN.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
13. *** Medicinskt referensmaterial ***
------------------------------
(13.1) Vilka gör denna produkt eller medicin?
(Denna lista tillhandahölls av Dr. Susan Brown.)
Alkeran - Burroughs-Wellcome Co.
Cytoxan - Bristol Meyers
Fervac D vaccine - United Vaccines Madison, Wisc. 53713 (608) 277-3030
Fromm D vaccine - Solvay Animal Health, Inc. Mendota Heights, Minn. 55120
Keflex Pediatric Suspension 100 mg/cc - Dista Products Co. Division of Eli
Lilly, Inc. Indianapolis, Ind.
Lasix - Taylor Pharmacal Co. Decatur, Illinois 62525
Lysodren - Bristol Meyers
Nutrical - EVSCO Pharmaceuticals Buena, N.J. 08310
PDS II - Ethicon, Inc. Somerville, N.J. 08876-0151
Proglycem - Baker Cummins 800-347-4774
------------------------------
(13.2) Vilka böcker är lämpliga för mig eller min veterinär?
En utmärkt medicinsk referens är boken
Ferrets, Rabbits and Rodents - Clinical Medicine and Surgery, av Elizabeth
Hillyer and Katherine Quesenberry (1997)
En annan bra referens som är lite ålderdomlig nu men fortfarande intressant
både för veterinärer och andra är
Biology and Diseases of the Ferret, av James G. Fox. Lea and Febiger,
Philadelphia (1988). ISBN 0-8121-1139-7.
En serie böcker finns också som är utgiven av
American Animal Hospital Association
12575 West Bayaud Ave.
Lakewood, CO 80228
tel. 800-252-2242
avsedd för de som praktiserar på exotiska husdjur. Det finns fem böcker i
serien. Dr. Jeff Jenkins och Dr. Susan Brown producerade den som heter
Rabbits and Ferrets (han gjorde kanin-delen). Många anser att den är
praktisk och användbar; det finns medicindoseringar, behandlingar,
djuruppfödning, normala patologiska värden och diagnostiska tekniker som kan
vara användbara för din veterinär.
------------------------------
(13.3) Andra bra referenser?
Dr. Bruce Williams, DVM, rekommenderar dessa referenser på cancer:
Lawrence HJ et al. Unilateral adrenalectomy as a treatment for
adrenocortical tumors in ferrets: Five cases (1990-1992). JAVMA 203(2): pp
267-270, 15 July 1993.
Marini, RP et al. Functional islet cell tumor in six ferrets. JAVMA
202(3):430-434, 1 February 1993.
Rosenthal KL et al. Hyperadrenocorticism associated with adrenocortical
tumor or nodular hyperplasia of the adrenal gland in ferrets: 50 cases
(1987-1991). JAVMA 203(2):pp. 271-275, 15 July 1993.
Dr. Susan Brown rekommenderar dessa, på flera olika områden:
Blancou J, Aubert MFA, Artois M. Experimental rabies in the ferret (Mustela
[putorius furo] Susceptibility - Symptoms - Excretion of the virus. Rev Med
Vet 1982; 133(8-9): 553 557. (Translation by NIH).
Daoust PY, Hunter DB. Spontaneous aleutian disease in ferrets. Can Vet J
1978; 19: 133-135.
Forester, U., The adaptability of two rabies virus strains isolated in
central Europe to one domesticated and two wild-living species. A
contribution to the Epidemiology of rabies. Part 4: Transmission studies on
ferrets with a rodent isolate. Zbl Vet Med B 1979; 26: 26-38. (Translation
by NIH).
Fox JG, Murphy JC, Ackerman MS, Prostak KS, Gallagher CA, Rambow VJ.
Proliferative colitis in ferrets. 1982; 43: 858-864.
Garibaldi ME, Goad P, Fox JG, Sylvina TJ, Murray R. Serum cortisol
radioimmunoassay values in the normal ferret and response to ACTH
stimulation and dexamethasone suppression tests. Lab An Sci 1988; 38: 452-
454.
Hoover JP, Baldwin CA, Rupprecht CE. Serologic response of domestic ferrets
(Mustela putorius furo) to canine distemper and rabies virus vaccines. J Am
Vet Med Assoc 1989; 194: 234-238.
Johnson-Delaney C, Nelson W. A Rapid procedure for filling fractured canine
teeth of ferrets. J of Small Exotic Animal Medicine 1992; 3: 100-102.
Kawasaki, T. Retinal Atrophy in the ferret. J of Small Exotic Animal
Medicine 1992; 3: 137.
Kociba GJ, Caputo CA. Aplastic anemia associated with estrus in pet ferrets.
J Am Vet Med Assoc 1981; 178: 1293-1294.
Kreuger KL, Murphy J C Fox J G. Treatment of proliferative colitis in
ferrets. J Am Vet Med Assoc 1989; 194: 1435-1436.
Liberson AJ, Newcomer CE, Ackerman JI, Murphy JC, Fox JG. Mastitis caused by
hemolytic Escherichia coli in the ferret. J Am Vet Med Assoc 1983; 183:
1179-1181.
Luttgen PJ, Storts RW, Rogers KS, Morton LD. Insulinoma in a ferret. J Am
VetMed Assoc 1986; 189: 920-921.
Mainka CH, Heber L, Schneider W. Studies on rabies of ferrets after a
singleantibodies vaccination, J Vet Med B 1988; 35: 24-28.
Manning D, Bell J. Lack of detectable blood groups in domestic ferrets:
Implications for transfusion. J Am Vet Med Assoc 1990; 197: 84-86.
Nguyen HT, Moreland AF, Shields RP. Urolithasis in ferrets (Mustela
putorius). Lab An Sci 1979; 29: 243-245.
Rupprecht CE, Gilbert J, Pitts R, Marshall KR, Koprowski H. Evaluation of an
inactivated rabies vaccine in domestic ferrets. J Am Vet Med Assoc 1990;
196: 1614-1616.
Stauber E, Robinette J, Basaraba R, Riggs M, Bishop C. Mast cell tumors in
three ferrets. J Am Vet Med Assoc 1990; 196: 766-767.
== Slut på del 5 ==